Det är i motvind som en drake stiger

Gud var tidig går fort när man har roligt;).. när man inte misshandlar sig själv fysiskt och psykiskt och gång på gång försöker (och misslyckas) intala sig själv att det är okej och inte ett lidande. Veckorna rusar ju förbi och jag skrattar varje dag!

Jag jobbar numera heltid 07.20-16.15 på ett kontor som produktionsplanerare. Vet att det inte alls är mitt yrkesområde egentligen men jag får bossa och ha hand om 18 tekniker, planera deras resor och uppdrag och följa upp att de gör som de ska. Ibland får jag lite panik över att var så mycket inomhus och spendera alldeles för mycket tid i min datorstol framför alla skärmar. Det blir mnycket kaffe, telefonsamtal, stress, övertidsarbetande och problemhanteringar. Men det är ett jobb som följer rutiner när det gäller fika och lunchraster, bra bra lön, ansvarfull roll för en 20åring och lagom cykelavstånd (25min-6/7km per riktning) vilket är skönt när man varken har körkort eller bil. Massa positiva saker också med andra ord även om jag ibland är så trött när jag kommer hem att jag somnar direkt. har varit lite svårt att ha ett liv utanför jobbet än så länge eftersom det har startat ett nytt system och grejer så det har blivit långa dar ända in till 7 på kvällen. Men jag märker hur otroligt mycket bättre jag mår när jag hänger med vänner efteråt eller har ork till att träna, pyssla eller göra något jag tycker är kul. För ärligt talat är inte jobbet så "kul" men det är inte för evigt tänker jag också..
På helgerna blir det oftast sova länge, festa och umgås med alla som jag inte alltid orkar/har tid till i veckan. Helgernagår alltid för fort hahah! Snart är denna slut också tur att det kommer fler.

Hur går maten då? Jo jag äter alla måltider fast har anpassat det till min vardag. Blir yoghurt med keso vid 6.30 en macka vid 9.30 lunch lite större än tallriksmodellen 12.15 frukt och knäcke 14.30 middag ungefär 1,5 port 17.00 kvällsmål texyoghurt och macka/dubbelmacka och mango osv vid 20.00. sedan blir det ibland tårta/fikabröd på jobbet eftersom alla bakar och bjuder:P Jag äter nästan alltid popcorn, choklad,chips, kakor eller dylikt på fredag/lördagkvällen. Festar med mass extrakalorier utan att dra ner på någon måltid. Ofta händer det i veckan att jag blir sugen på kexchoklad t.ex och köper den på vägen hem och tar som efterätt efter middagen som fortfarande har samma portionsstorlek (stor). Ibland tycker jag maten jag lagat är så god och tar lite till. Ibland är jag mer hungrig till yoghurten arla morgon och lägger till en knäcke. Ibland är jag inte sugen på lunch och då hoppar jag över den.. hehe nej jag skojar bara! Mat är gott och kan nästan alltid ätas ju^^

Folk på jobbet har kommenterat att jag är rätt stor i maten. Jaha skrattar jag, det får du väl tycka då men jag tänker inte gå hungrig och är det gott blir jag både glad i själen och är dessutom ytterst omtänksam mot mig själv. Oftast verkar kommentarerna lite åt det oroväckande hållet, som "har du verkligen koll på det där"- du kommer ju bli tjock. Fast jag tar det bara som en bra grej. De kan ju inte veta min bakrund och mina behov. Men det vet ju jag.. Har blivit väldigt bra på att hantera elaka kommentarer över huvud taget. Fast ärligt talat blir jag mest överöst med komplinger nu för tiden och det har jag fortfarande inte vant mig vid.

Dessutom har träningen trappats upp till en normal dos och jag stortrivs att vara tillbaka i skogen och på friskis. Saknar bara dansen lite, men ev komemr lite sådant i sommar! Nu ska ni inte bli oroliga över att jag tar vatten över huvudet. Jag har min bror till hjälp för att lägga upp schema och det får aldrig bli mer eller hårdare. Är jag dock trött eller inte har lust är det klart jag skippar. Har inte skett så många gånger men det händer. Iaf det började i princip med ; gå 10min,jogga 10min, gå 10min. Nu är löparpassen ungefär 8km, unnar mig iaf 1 yogapass och ibland något dansant på friskis som step eller aerobic. 3 pass i veckan ungefär alltså.
Kan ni fatta att JAG äter och tränar normalt?! Lagom? Och tycker det är fullständigt okej! Tänk om jag vetat det för ett år sedan.., höhö.

Men finns inte massa jobbiga tankar kvar? Jag säger såhär; Nej inte DE nedvärderande, måste-tankarna, äckeltankar, ska dra ner-svälta tankar. Men efter så många år är det inte konstigt om det liksom ligger lite ärrbildningar kvar i hjärnan och som fortfande läker. Det är ingenting jag handlar efter eller stör mitt liv liksom. Men vid vissa tillfällen som när jag är riktigt trött kan en och en annan förmildrad ätstörd tanke sätta fart. Den lever sådär 4 sek och jag måste säga något klokt till mig själv och sedan är den borta. Alltså ingen stor grej och jag accepterar att "nu blev det för mycket mat för dig rebecca" kanske dyker upp ibland men som sagt jag är både smartare och starkare, så jag kontrar något i form med; Tycker kanske du ätstörnignsdjävel men det var gott och jag förtjänar all njutning i livet och skiter i allt vad kilon och vågar hör till.. Förresten har jag inte vägt mig eller så och är inte intresserad men jag känner och ser på kläder att jag varken går upp eller ner i mitt nutida leverne. Jag är en liten normalviktig tjej som liksom inte blir tunn eller tjock och behöver alltså inte vara rädd eller spendera för mycket tid på mat

Btw har jag blivit brunett och tänker inom närmaste tid (läs när min första lön kommer) tatuera in ; hon flyger med egna vingar - på latin.

Ni som fortfarande är nyfikna på hur min resa utspelar sig är otroligt tålmodiga för jag råkar inte vara en förebild när det kommer till att updatera läget.. höhö. Awsome är ni med era kommentarer och stöd iaf<3

Men hörrni! JAG ÄR FRISK. Fatta! känns megabra och jag är så där barnsligt fjolligt glad över livet! Inga tvång, normalviktig, äter fullt normalt och allt, ingen depression, inga hetsätningar kräkningar eller svält, awsome självkänsla, regelbunden mens, inga näringsbrister, normal hjärtfunktion,och ångestdosen minskar i kvantitet och styrka.

Lite kroppsuppfattning som fattas... det där med att "det är så här, och inte som en liten flicka, jag bör se ut om jag vill må bra" och "jag är inte tjock utan har en hälsosam vikt och SKA INTE ever igen slösa bort min tid på bantning" och "det här är jag, gilla läget - du mår inte bättre om du försöker rätta till bristerna- och det är kul att va unik"....
Så visst jag är inte helt FRI från "ätstörningar" eftersom varje dag fortfarande utkämpas debatter i huvudet och lite extra känslig när det gäller mat, utseende, träning, osv. Och att jag ett bra tag framöver (kanske några år) måste (om jag vill bli hel) äta enligt det här matschemat med regelbundna tider, den mängden osv. I framtiden hoppas jag att jag kanske kan ta en större fika en gång, skjuta upp på lunchen eftersom det blev lite stressit, och allt annat normalt som att äta lite mer när man är hungrig och stoppa när man är mätt! Men börjar acceptera att det bästa för mig just nu är att hålla uppe det här normala mängder och ickedestruktiva saker för att till slut även bli kvitt från resterna av anorexi, bulimi, depression, självskadebeteende, prestationsångest, panikångest, dödsångest, låg självkänsla, träningsnarkomani, tablettmissbruk och alla andra nu avskrivna diagnoser!

Det där med kroppen.. flera har undrat hur jag hanterar situationen när tjockkänslorna infinner sig. Jag skulle ljuga (något jag aldrig gör numera) om jag sa att de aldrig dyker upp, men det är inte alls lika ofta och i den övertygande grad som förut! Varje dag vid något tillfälle när jag ser mig själv i spegeln gillar jag min kropp, trots BMI 20. Det trodde jag inte var möjligt de senaste 5 åren... när jag var riktigt underviktig blev jag aldrig nöjd med hur jag såg ut och dessutom påverkade det hela min dag om hur jag uppfattade det jag såg i spegeln. Numera tycker jag om mig själv så mycket som person och gör så mycket saker jag tycker är kul att det helt enkelt inte finns plats eller intresse för att en felaktigt ideal av kropp skulle bryta ner och styra mig så pass.

Jag ska fylla 21 år.. en vuxen kvinna. Med lite kvinnliga former istället för en fjortonårig killes kropp. Har man ätstörningar kan man aldrig må bra (länge tid en korta perioder) med en undervikt. Pränta in!

Även om jag ibland måste övertyga mig om att mitt nya skal inte är en "uppoffring" jag gjort, kan jag också luta mig tillbaka på hur fantastiskt min kropp mår! Allt det som skadar med att inte sköta maten som det där fula fjuniga håret, frysningar, näringsbrist, yrsel, blåtonad hy, skakningar, kramper, koncentrationssvårigheter, ingen mens, dålig andedräkt osv osv är bortblåsta!

Härom veckan gjorde jag tillsammans med min behandlare ett tankeschema som jag alltid har till hands med mina friska tankar angående kroppen. Det pappret kan jag alltså alltid titta på när tveksamheten över det "jag" ser dyker upp i huvudet:

Situation: När spegelbilden reflekteras i fönster, speglar osv. Tankar om sommaren-bikini-ideal kommer upp. I provhytten eller så fort man byter om. När jag sitter ner och det trycker om magen. När kläder känns tajta.

Tankar (resterna av anorexin): Jag vill inte se ut såhär!Hur ska jag kunna gilla det jag ser när det är fult? En gång i tiden hade jag en snygg kropp och den kommer aldrig tillbaka eftersom jag har en nolltolerans mot bantning

Känslor: Ledsen, oro, frustration, förvirrad, sorg, otålighet, lite panikkänslor

Handling: Flyr! Försöker sysselsätta mig för att tänka på något annat. Står ut i känslan..(vet att det iaf kommer avta efter ett tag).

Resultat: Min tillvaro förpestas. Det stoppar upp min egna utveckling och friskhetsprocessen. Tankarna kommer tillbaka igen och de blir inte snällare heller.

Alternativa tankat (mina friska): Det är såhär jag bör se ut om jag vill må bra. Min tolkning av kroppen är färgad av det förflutna och kan inte vara objektiv. Jag har fått svar på matschemat och kan äta fullt normalt och stå kvar på samma vikt. Det här är jag, rebecca, en unik person (till utseendet+personlighetsmässigt).

Känslor: Fortfarande lite gnagande och osäkert men det finns massor av hopp. Och en glimt av acceptand. Efter ett tag till och med lite uppskattning över det jag tycker om.

Handling: Är i nuet. Lever. Ger mig själv kärlek.

Resultat: Utvecklas istället som person och i friskhetsprocessen.

När man läser mina första tankar kan man tro att att jag har bilringar och storlek XL i kläder, men så är det INTE. Nästan lite skrattretande när jag ibland får höra att jag idag är smal. Det jag tyckte var smal förut var bara magert och undernärt. Observera; jag ser mig ännu inte helt objektivt (tycker att jag är rätt slank och inte mullig) men börjar förstå... för varje dag blir min kroppsuppfattning faktist bättre! Snart kommer jag älska mitt skal plus att jag tar hand om den med käk :D

Andra saker jag tar till när det blir tufft:

• -Läser mina dagliga noteringar av "bra-tack-hjälp"
• -Tittar på mina bli glad ord (de färglada med min humor, intressen, nostalgi osv)
• -Myser med katterna
• -Läser fina mejl och kommentarer (F.B) från vänner som jag skrivit ut
• -Lyssnar på pepplistan på spotify
• -Andas och försöker var här och nu
• -Fokusera på vad jag vill med framtiden och det jag redan åstakommit
• -"det där var inte snällt sagt rebecca" behandla sig själv som sin vän
• -Titta på min lista över njutningar i livet

(dvs inga destruktivitet. Ingenting som har med rörelse eller mat att göra). Sen menar jag inte att man inte kan ta hjälp av närstående. Jag har bara märkt att den klokaste jag känner faktist är jag själv och vet vad som funkar för mig. Samtidigt är jag alltid medveten om att det där med att bolla tankarna med någon annan inte är att visa sig svag (kan-själv-rebecca-är-envis). Och på ett plan fattar jag ju det och känner mig väldigt tacksam efter mina terapisamtal. Även om det är jag själv som känner mig bäst kan jag behöva en knuff från olika håll för föra mig i rätt tankebanor själv. Men lyssnar ni ordentligt på er själva kommer ni också underfund med vad som funkar bäst för er.

Jag älskar bibliotek och självhjälpsböcker.. om ni inte insett det än:P Här är lite nya boktips iaf: Att välja glädje - kay pollak, döden är livsviktig - elisabeth kublerross, kreativ intelligens- tony buzan, om döden och livet-dalai lama

Varning för flum! Ja nu undrar ni hur det går med min rädsla och oacceptans för att livet tar slut.. tack bra:D Tänker mer att man byter bara energiform som blir liv på nytt igen. Varför skulle inte alla biologiska kretslopp inte räknas för oss? Dalai lama hade en intressant teori som jag kunde dra parareller till en hjälp vid jobbig kroppsuppfattning. Det är ett skal och är egentligen rätt äckligt med mass blod, senor, kött och sladdriga organ. Haha. Man ska väl inte uderskatta det vackra och facinerande med den i sig men kan inte låta bli att få en annan lugnare/roligare relation till situationen när tjockkänslorna infinner sig. Läs, utforska och bli lugn!

Innan jag åkte hem på den här permissionen (på 2½v) gjorde jag tredje steget av stepwise och ni skulle se vilken förbättring det visar från båda tillfällerna (november och nyår)!! Wiii. På många plan mår jag faktist bättre än de flesta människor! Det där med att efter regn kommer solsken.. och att folk som haft det svårt ofta kommer ut väldigt starka tyder sig vara pålitligt;)

Så har jag varit i Göteborg vid två tillfällen. Mamma kom på besök en helg så vi tog världens mysigast shopping, lunch och fika i sveas näst största stad och handlade lite vårkläder, pratade om allt mellan himmel och gjord och myste sedan i villans tvsoffa till melodifestivalen. Vi skrattade, tog prommenad längs havet, spelade skipbo, gick vilse, skrattade lite mer. För ett år sedan var våran relation lite känslig om ni minns.. http://thinspiration.bloggspace.se/1272817/Grater-och-grater/ http://thinspiration.bloggspace.se/1272005/At-helvtete-med-allt/

.. och hur vi har det idag, helt underbart!! Det går att laga!

Andra götebesöket var med mina fina tjejer från villan. Lyssnade på ett anorexi-bulimi-kontakt-möte och fikade på hmm någonting på C:P Somnade i bilen och hade visst ryckt lite läskigt. höhö.

Men om du nu är så frisk varför flyttar du inte hem? Jag är på G! Slussas ut;) för att vara på den säkra sidan fick jag några behandligsveckor till som jag valt att sprida ut lite för uppföljning så allt funkar hemma

Eftersom jag är viktstabil, jag sköter vilan och tar mitt ansvar gällande promenader kom samtal om träning upp. det har varit så otroligt viktigt för mig att ha haft det här uppehållet sen i somras! Nu vet jag vad det är som jag uppskattar och saknar med träning och vad som är i kompensationssyfte. Så fort tankar om att träna för att få en viss kropp dyker upp vet jag att jag inte är redo. Men igår, i samråd med min behandlare var jag på Yoga. Superskönt men ack så tufft det var att gå till samma lokaler där mitt träningsmissbruk tagit mest tid. Ni vet tavlan "skriet" av edward munch.. så var mitt huvud i entren. Och när jag kom in i salen och såg att speglarna inte var fördragna som jag trodde. Först 10 min fick jag frenetiskt stryka på handsvetten, titta bort från speglarna och andas. Känna in nuet och min kropp och fokusera på varför jag var där. Jag kunde sprungt iväg till slårvagnen och åkt hem får så jobbigt var det ett tag att svälja tårarna (en del gick inte att hålla tillbaka). Men så stark jag kände mig efteråt! Jag klarar ta mig F nästan allt:D Jag kände in kroppen i 60min och gjorde saker som både mitt mentala och fysiska mår bra av. Det var ingen förbränningstid men det var en utmaning och övning att röra på sig i liten dos. det var en utmaning att möta gamla ansikten som senast såg mig som mager. Det var en utmaning att se alla ha kul på intensivpasset i en förbipasserande sal. det var en utmaning att inte vara kvar på gymmet. det var en utmaning att hålla sig att inte komma tillbaka redan nästa dag eller stryka under allt i schemat man ska hinna med på en vecka. Kände ändå vad känslig jag fortfarande är. Vet inte om jag kommer kunna köra spinning eller intensivpass på några år.. måste vara otroligt försiktig och fokusera på vad jag vill med livet.

En annan utmaning som väntar den här permissionen är en tripp till badhuset. Vet inte om jag ska bada men bara sitta och gå runt där i bikini. Göra ett tanke schema innan och efter och öva igen och igen tills jag blir bekvämt och inte längre panik-gråt-färfärdig.

Övrigt: Har festat i stockholm i samband med en kär väns singelutsläpp, har blivit lite beroende av frågesporten oxie, har ätit en kexchoklad (55g) på tåget nästan varje resa nu, bakar bröd stup i kvarten för att det är så mycket godare och roligare än köpebröd (fast nu är ugnen kaputt), min ärr börjar blekna mer, är bättre på att ha tajta kläder, har fikat ute flera gånger, arbetränar på dagiset,tar själv kontakt med folk istället för att vänta på att någon annan ska säga något, handlar normal och inte bantarmat, betalar alltid för mig på spårvagnar osv^^

Kul smak-grej:

Varm dryck chailatte, cappuccino eller latte
Kall dryck jordgubb eller blåbärssmoothie
Alkoholhaltig dryck dricker mest för att bli full så mina drinkar blir sällan goda..
Drink mojito eller ngt med baylies
Pålägg philadelphia med massa gurkskivor eller ägg+kaviar
Grönsak palsternacka, broccoli
Frukt pomelo, vattenmelon
Bär smultron, hjortron
Krydda vitlöksflingor
Godis kexchoklad eller naturgodis
Snacks popcorn
Choklad kexchoklad
Ost philadelphia
Sallad skaldjurs eller kyckling med curry
Tårta jordgubb med vaniljkräm emellan
Bakverk kladdkaka, muffins, äppelsmulpaj
Sås sweet chili
Glass saffran eller viol
Snabbmat thai
Flingor all bran
Pizza stenugnsbakad med soltorkade tomater, ruccola
Naturgodis/Nötter yoghurtdoppade mandlar
Soppa gulaschsoppa
Utländskt kök asiatiskt
Halstablett/Tuggummi läkerol med fruktsmak
Äter inte se tabuhyllan (som kommer i nästa inläg)

Måste även tillägga att jag är himla stolt över alla er där ute som kämpar och vad kul det är att läsa era framsteg! Till er andra som läser fast inte vill bli friska.. det kommer en dag då ni inser att det inte funkar i längden men det måste ni inse själva. Jag kan inte försöka övertala er eller räkna med att när jag säger att "det är värt det" tror ni på mig...

Minns ni berättelsen om bryggan? Att varje gång jag gjorde något ätstörningen inte ville, åt mina måltider utan att kompensera och så vidare- tog man ett steg närmare kanten till havet. http://thinspiration.bloggspace.se/1417421/Pynt-och-saker/

Vet ni, JAG HAR HOPPAT! Det finns INGEN chans att jag skulle gå tillbaka till bantningens och det destruktiva livet igen! Havet har varit så lockande och nu är jag påväg! Befinner mig i luften någonstans där allt fortfarande är ostabilt och har en hel del kvar att arbeta med. Men den gången tror jag att jag kommer fixa det. Jag har kommit ett steg längre än mitt förra försök att bli helt frisk. Jag var kvar på bryggan för att jag inte riktigt kunde släppa att jag ville ha möjligheten att bli smal igen om jag inte fann lycka. Fan vad jag är modig!

Vill bara inte va kvar på det här stället hela livet.. att ofta tvivla på om man någonsin kommer få känna vattnet över huvudet. Även om jag nu helt sanningsenligt inte kommer "välja" att bli sjuk igen är jag inte nöjd. Det finns fortfarande för mycket ångest. Men snart hörrni, om jag fortsätter kämpa, kommer h2o-friheten!

M, min behandlare, frågade mig ngt viktigt. Vad krävs för att du ska landa då? efter lite funderingar i resonanstunneln gjorde jag en liten mall. Först och främst, vad vattnet betyder för mig. Och vad för verktyg som behövs för att jag ska nå dit:

Vattnet: Inte hetsäta/svälta - Är ärlig - Gilla mig själv för den jag är (värdefull)- Kanon självkänsla - inga tvång - Vågar uppfylla mina drömmar - Handlar efter vad jag står för - Tankefrihet - Lyssnar till och ansvarar för mina behov - Tycker om min kropp - Smal är oviktigt - Valmöjligheten till att kräkas finns inte - Äter det jag gillar - Styrs av hunger/mättnadskänslor (äter när magen kurrar och slutar när man är belåten) - Litar på mig själv - Kvalité är viktigare än kvantitet - Finns Gråskalor (alltså inte "allt eller inget") - Skratt - Njuter av ickedestruktiva saker - kan hjälpa andra

För att komma dit?: Kärlek och omtanke från mig själv - Äta enligt matschema länge - Stärka självkänslan - Ta ett steg i taget - Inte tveka - Utmana rädslor - Möta ångest och inte fly - Inte tvivla - Jobba med kroppsuppfattningen - Umgås med friska - "smaka" på livet -Visa för mig själv att jag kan och vill - Mindfullness - Närvaro - Acceptans - Terapi - Göra misstag men lära sig av dem - Bekräfta mig själv - Ta sig ur offerdalen gång på gång - Vara tacksam - Se möjligheter - Tänka hoppfullt + uppföljning och gradvis förändring (tex utslussning och inte utkastning från behandlingen)

Vid nästa samtal hade han en teori om vad han trodde behövdes för att inte förbli i luften; SLÄPPA PÅ KONTROLLEN. För jag kan faktist inte styra över hur snabbt fallet går eller, exakt var jag landar, hur det kommer kännas osv. Lev lite mer i nuet och planera lite mindre besatthet! Det är en balansgång men jag jobbar på det.

En annan grej som är ytterst viktigt ; Ta ansvar. Det ekar i mitt huvud numera varje gång jag brer en macka eller heller upp häller upp mjölk i glaset. För att må bra måste jag ta ansvar och inte låta småmängder påverka mina upplägg. Jag tar själv ansvar för att mina prommenader inte blir längre än 10min osv. Det krävs staket och och att man är bestämd. om 10 år ser det förmodligen annorlundare ut men nu är det som det är.

Så vill jag berätta om 2 symboliska händelser. 1- stod på en klipp i havet och skulle hoppa till en snöfläck som var lite risky:P Det var läskigt men jag gjorde det iaf. Det hade jag inte gjort förra året. 2- Hittade ett bantningspiller i min neccesär och istället för att lägga det i en låda "ifall att jag skulle vilja använda det vid ngn fika" kastade jag ut det så långt jag kunde genom mitt fönster.

Förövrigt har vi varit och bowlat, gått på stan och fikat på ett mysigt fik. Scones med philadelhia och sylt är fan underskattat. Reste igår hem igen för en veckas perm och nu väntar ett avgörande samtal med landstinget, möte med mina behandlare här i norrpan, massa friskhetsträning och öva på ansvaret! Tågresorna blir bara smidigare och kortare tidsmässigt känns det som, höhö. Och så har jag gått upp en BH-storlek. Ibland, om inte ofta, gråter jag inte över vad jag ser i spegeln. Har blivit interjuvad om min sjukdomsresa av en studerande- blev lite känslomässigt. Har börjat arbetsträna på ett dagis och de barnen avgudar mig (inge större bedrift eftersom de naivt älskar allt som är nytt).

Sååååååå. Frågestunden!

1.hur kunde du få magmuskler om du var ätstörd ? var det pga av all maximala träning du utsatte din stackars lilla kropp ? Jag hade lite smått innan jag började banta och träna överdrivet eftersom jag alltid hållt igång med gymnastik, dans, friidrott och friskis. Men jaa det är pga av den enorma träningen sen och inte ngt slags piller eller diet om det är det du undrar över...

2.en fråga bara angående näringsdryckerna, fixade du att gå upp i vikt utan att lägga till näringsdrycker? Åt du något extra då istället eller följde du matschemat på Capio? Jag hade näringsdrycker när jag var inlaggd i norrköping eftesom matschemat inte räckte för att kroppen skrek efter näring och det bara "rann igenom". Efter 3 månaders vila och i och med capios lite större portioner och att jag utmanade mig själv mer till varje måltid som att välja det lite onyttigare eller ta lite mer gick jag upp iaf. Det var/är tufft eftersom många stannar upp efter ett tag och måste komplettera med ND även här, fast att jag gick upp utan. Kan meddela att den ännu inte stannat även om jag nosar på normalvikt snart. Allt det där är väldigt individuellt, men räcker inte maten till är det jättebra att ND finns tycker jag. Min behandlare förklarade att kroppen eftersträvar det BMI den mår bäst på (20-24) men den anpassar sig också till intaget. Därför kan man fortfarande ha hetssug (näringsabstinens) vid BMI 18, men lika så kan man efter att ha ätit normala mängder ett fast att man har BMI14 sluta gå upp i vikt (och då mår man skit efter ett tag och måste upp till vilket pris så då är ND kanon).

3.Vad anser du vara ditt största framsteg mot att bli frisk? Inte bara insett att det här livet varken fungerar eller gör en lycklig. Och sedan släppa kontrollen lite till behandlingar som visat sig fungera utan mina dumma komprommiser (behöva äta saker jag hatade, gå upp i vikt), hade ju försökt med dem inblandade tidigare och bevisligen fungerade det inte på "mitt sätt". Att acceptera att man måste äta normala "tråkiga" portioner, ha träningsstopp och ha regler ett tag för att bli frisk. Om jag skulle upp ville jag egentligen bara äta sånt jag tyckte var gott som choklad. Men det är skillnad på att att gå upp till en hälsosammare vikt (även om det är bra) och på att bli frisk ifrån en ätstörning. Jag ville verkligen bli frisk och det betydde att jag fick ta mod till mig och göra precis allt jag hatade och var rädd för! Sluta träna, äta normalt, inte hetsäta, gå upp i vikt, samtala om rädslor, ta tag i all skam osv. Jag gjorde en chansning, det kunde gått åt helvete. Att vara modig handlar inte om att aldrig vara rädd utan att faktist göra saker man är rädd för i bättre syfte. Det har lönat sig

4.Vad kommer du får för fortsatt hjälp när du kommer ut från Varberg? När du kommer hem! Än så länge lite oklart... möte som sagt på fredag. Det blir iaf inte sjukhuset eller dagvård utan snarare öppenvård några gånger i veckan Men först lite växelvård också med veckor här och där i varberg för uppföljning!

5.Favorit färg? Grööööööööööön

6.vad är det bästa i sverige? sjöarna, kolmården, pepparkakor och lussekatter, kvarteret skaten/galenskaparna/hipphipp och annan humor, att vi har årstider, vården inte är privat/svindyr, midsommar, kexchoklad, det är demokrati, polisen är inte korrupt, för att vara ett så litet land är vi rätt bra på sport
vad tycker du att man ska värdesätta extra i livet? Alla som står en nära- familjen,vännerna, djuren. Och vårda sina egna ambitioner!
hur tar du dig ur en jobbig situation? Läser alla mina peppord, de listor jag skriver varje kväll om saker jag är tacksam över/positiviteter, tittar på mina framsteg, Försöker oroa mig mindre för framtiden (som ångesten oftast handlar om) utan använder mindfullenssteknik för att vara "här och nu" (tex andas lugnt och observerande, kroppskanning). Tittar på kort på de jag älskar. Tänker att vilken hemsk situation det är kan man få ut någonting bra ur det. Det hjälper inte att tycka synd om sig själv, även om man ibland kan tillåta sig en liten stund (eftersom vi är människor med dessa behov trots allt). Läser mina motivationer av vad jag egentligen tycker är viktigt i livet och mina drömmar som jag kan uppleva om jag väljer så. Försäker att inte vara så jävla elak mot mig själv utan tänka sig mer som "kompis" höhö. Oftast brukar jag allså ta hjälp av verktyg jag försett mig med under hela behandlingen och ringer inte någon, skriker inte och gör inte något destruktivt eller så. Ibland får jag höra att det inte är fel att ta hjälp ibland.. men som sagt, jag är inte perfekt och har saker att öva på jag med! Hatar bara att belasta andra.

7. Hur fan kan du vara så jävla bra,? Hahahahahah man gör sitt bästa;)

8.Finns det något som du har svårt för att äta fortfarande? Sådant som är onyttig och jag inte gillar smaken på (alltså den kombinationen). Om det är ngt jag finner mumsigt men läskiga kalorier som kladdkaka kan jag tänka på att jag äter något jag tycker är gott och det är helrätt! Om det dock är mazarin, ngt med mandelmassa/marsipan,vispgrädde,mögelost,b-choklad,köpemuffins,croissanter,finska pinnar,lättsaltade chips,maränger,majonäs,margarin,läsk,apelsinsaft... blir det jobbigt.

9. Hur ser ditt matschema ut? Frukost 8.00 yoghurt/ fil(+flingor/musli), välling, gröt(+mjölk) med en mjuk smörgås och pålägg. Kan även välja oboy med 2 mjuka och en hård smörgås.Och glas juice och ngt varmt att dricka. Lunch 11.30 enligt tallriksmodellen; ex,2 äggstora potisar, kycklingfilé, 1½dl sås och sallad. 14.15 fika med kaffe och en knäcke, bulle, 2 digestivekex med ost, 2 dubbelrån, en våffla, en glass, skorpor+proviva osv. Middag 16.30 Enligt tallriksmodellen. 18.30 frukt 20.00 Kvällsmål med tex yoghurt,banan och musli, subwaymacka, gröt med mjölk, varm dubbelmacka.

10.Hur länge har du varit sjuk? Sedan början av gymnasiet 2006

11.Sökte du hjälp frivilligt? Ja fast har sökt hjälp i flera omgångar. Men blev inte släpad till Bup i ettan eller med våld infören på vuxenpsyk i somras om det är det du menar:P Jag har insett vid många tillfällen att jag inte varit psykisk frisk och behövt hjälp.

12.Du verkar ha passion för att resa! Hur många platser hur du varit på och vilket är det bästa resemålet hittills? I sverige: öland,gotland, norrland, västkusten, östkusten, skåne, idre,åre,säle,romme,branäs osv.. och däremellan på det flesta ställen I Europa: Norge, danmark, finland, tyskland, england, spanien med mallorca gran canaria och teneriffa, malta, grekland med kos kreta och rhodos, turkiet, cypern, italien, österrike, slovenien, kroatien, schweiz, nedeländerna, belgien. Asien: Förenade arabieemiraten, malaysia, thailand, bali (indonesien) Afrika: Mauritius, Egypten (kairo, sharm el sheik, luxor, hurgada, el gouna), gambia

13. Vilket/vilka platser skulle du helst vilja besöka i framtiden? Kryssa i karribien, kina, mer i sydostasien, australien och nya zeeland, USA, någon av polerna, åka på safari i afrika och jaa... överallt typ:P

14. Har du några förebilder som har hjälpt dig åt "det friska hållet" eller är du din egna drivkraft? ;) Oj hmm.. alltså jag utgår alltid från mig själv men självklar kan man inspireras av andra. Är bara rädd för avundssjuka eller trycka ner mig själv så brukar undvika att hålla på och jämföra. Jag vill inte bli som någon annan även om man ibland tänker att sådan kropp vill jag också va, så snabbt vill jag också kunna springa, så fint skratt vore kul, så mycket pengar skulle underlätta osv - slår jag bort snabbt! det blir bara destrukitvt och trycker ner mig för att det finns folka som är bättre, snyggare och mer framgångsrika än mig (det är bara att inse fakta). Men bara för en person har vitare tänder och är dubbelt så som mig i matte kanske jag har andra egenskaper som den personen saknar... t.ex den kärlek min katt visar, mina reseambitioner eller matlagningskills. Alltså lägger man ihop allt som är jag (även om inga av de inte är egenskaperna man är bäst i världen på) blir man unik. Men jag blir extra ivrig att förstärka mina egna kvalitéer eller vad man ska säga när jag träffar ngån väldigt klok och motiverande människa som vågar och utmanar livet. Ofta personer som är säkra på sig själva eller har tagit sig ur någonting tufft tycker jag är riktigt inspirerande. Det är med andra ord inte så mycket specifika idoler som jag sätter på tronen. Sammanfattning av svammel: Jag är min egen drivkraft men inspireras gärna

15. Har du några oanade talanger? sudoku/korsord, simma långt under vattnet, anordna evenamn, busa, hitta på recept, powerpoint, kulturhistoria, inredning, i sängen...

16. Har du bott någon annanstans än i Norrköping/Sverige? Tyskland nästan 2 år och danmark 6 månader

17. Har du några syskon? Underbaraste lillebror http://thinspiration.bloggspace.se/image/1260390911.jpg/

18. Vilken ätstörning tror du är vanligast i samhället? Anorexi, Bulimi eller Ortorexi? Vad jag tror.. bulimi tror jag faktist.

19. Vet du någon annan läsvärd blogg som kretsar kring ätstörningar, kost, hälsa, träning, välbefinnande mm? http://messmoret.blogg.se/ http://daysofcimo.devote.se/ http://slapploss.blogg.se/ http://ljusochsilver.blogg.se/ http://filibabba.blogg.se/ för att bara nämna några pärlor

20. Kommer du ihåg vad som utlöste den första "negativa" som skulle ge en steg åt fel håll? (alltså ätstörningshållet?) Det var en kombination av att jag började få ovana former plus några sommarkilon, höga prestationskrav, en kommentar och lite påverkan av nära som varit/är delvis påverkade. Men rädslan för att gå upp i vikt när jag skulle opereras, vid 14år, kanske kan klassas som första "utseende-vikt-bantnings-osäkerheten"

21. Den är frågan kan vara fel att ställa till dig och även till andra läsare, då många har negativa tankar kring kost. Men trots det undrar jag: Finns det någon diet som gör att man kan hålla en slank kropp utan att behöva späka sig eller kompensera maten med träning? Haha jag vet vem du är och hur du predikar för LCHF. Visst håll på med dieter om ni vill slösa tid åt massa tankeverksamhet, planering, tvång, ångest och saker. Vad sägs om dieten; Ät regelbundet av olika källor och det du gillar, rör på dig i vardagen eller träna om du tycker det är kul. Jag menar alltså inte att man ska lata sig i soffan med endast chips och läsk dag ut och in.. om man nu inte tycker det är absolut roligaste och gör en lycklig förståss. Men med största sannolikhet mår även den personen bättre av en lite mer allsidig kost och lite rörelse. Men mitt råd; Ät så att du orkar vara glad och tervlig och göra de saker som gör dig lycklig. Mat är bensin men förbannat gott också! Inte ngt slags regleringssak för att se ut på ett visst sätt.

22. förlåt om jag frågar, ignorera om den inte är värd att svar på men jag läste igenom hela din blogg i natt, och som jag tidigare skrev den är underbar, och undrar över hur bra och vilken verkan liposol och glucosanolen är/gör..? De minskar upptagen av kolhydrater och fett finns receptfritt på apoteket så fråga där om ni vill veta mer. Saken är att de som är så pass överviktiga och under inga möjligheter tänker ändra sina vanor men ändå inte vill dö pga av fettman är det väl en bra grej. Står om jag inte minns fel att de bara är för ett BMI högre än 30. Som svar på om de funkar? Vet inte eftersom jag inte följde restriktionerna men det är jag ytterst tveksam till. Jag missbrukade ca 30 per dag näsr det står typ max 12. De är svindyra på typ 300kr för 60 st. Så om ni lägger ut 4.500 i månaden plus kräks en massa och tränar minst 2 ggr per dag så ska ni se att ni går ner. Välj själva om det är värt det.

Tack för era fina kommentarer<3 Och extra massa pussar till mina änglar på Capio!

Och grattis bloggen för 2 års beskrivning av mina äs-tankar. Den har visats nästan 40.000 gånger.

Känner att det är dags att skriva. Tack för alla era peppande kommentarer folket! Tackar er alldeles för sällan men det hjälper mig mer än ni anar

Men varning för svammel... kanske repetitíoner, paradoxa uttryck. Men såhär tänker jag just nu!

Det är så att motivationen inte varit på topp sen innan jul. Alltså jag har inte kompenserat utan ätit precis som jag ska och allt... bara inte den där livlängtan och sprudlande känsla i magen och hoppfullhet osv.

En människa.Jag står ut med att jag hatar hur jag ser ut . Eller,hm, egentligen är det ju jag.. de lite nyare celluliter och rundare ansikte är faktist hur jag ser ut när jag sköter om min kropp och ger den vad den behöver. För fysiskt mår jag typ perfekt nu! Mensen är regelbundet, pulsen och blodtrycket normalt, inga näringbrister, fryser inte, hungerkänslorna talar sanning och vikten; hör och häpna; några ynka få hekto ifrån BMI 20.

Näringdrycker? Nej det verkar inte behövas..Men ändå. Om min kropp nu mår så finemang, varför kan jag bara inte vara glad för det? Känna mig nöjd att jag är så ansvarsfull? Njuta av mina framsteg.. jag blev inte fast i hetsä-svält träsket resten av mitt liv utan jag tog mig ur.

Men hade det bara varit en fysisk sjukdom hade den inte klassats som en psykisk, ni fattar vad jag menar. Det sitter i huvudet och även om tankar inte är lika återkommande eller starka trycker det ner min livkvalité.

Visst jag styrs inte längre av dem och det är ett otroligt steg. Alltså JAG bestämmer över mitt liv och tar egna beslut, inte en jävla destruktiv röst! Önskar bara att det gick att vakna upp och inte tycka att det är hemskt vidrigt och sorgligt hur mullig jag är. Att man kan ha kul och lyckas i livet trots att man inte är underviktigt. Fast på senaste tiden har det inte alltid känt så. Ibland känns det omöjligt att bli lycklig och kan inte se det bra med alla mina friskheter.

Men åh vad många de är! Och i de flesta stunderna anar jag att allting kommer sluta bra.. jag visar varje dag, varje måltid, varje rastlös stund att det nu för tiden går att lita på mig själv.

Listade ju snabbt ut att självkänslan inte var den bästa och ville ha en riktigt stabil än att luta sig emot. Att tycka jag är värd en massa oberoende hur jag ser ut, vad jag presterar osv. Vakna upp lycklig för att jag är nöjd med den människa jag är.Och vet ni. Även om kroppsuppfattningen spökar är jag idag riktigt glad över mig som människa. Det måste väl ändå visa på ökad kärlek till sig själv? Har funderat lite hur det kommer sig att jag trivs mycket mer att vara rebecca nu fast midjemåttet är större... Jag orkar vara en glad människa som skrattar, skämtar och har kul. Jag stöttar mina vänner och kan ge så mycket mer kärlek till mina nära och kära som det saknats energi till förut. Jag kräks inte, snattar inte (alls!!!!). Jag lever.

Har förut vetat vad jag tycker om, vad jag står för, vad jag anser är rätt, moraliskt, snällt osv... saken är bara att jag inte levt efter mina motton. Jag har ljugit för mig själv och alla i så stor omfattning att hela jag känt mig som en ända oärlig individ. En man inte kan lita på. En som isolerar sig ibland, en som stjäl, en som överdriver, en som fuskar, en som är ostabil, en som kan dö när som helst, en som kanske slutar kämpa.

Alltså jag är fortfarande samma person, bara mer av de goda personligheterna och alla oärliga och destruktiva beteenden är borta! Jag tycker om att vara mig för att jag är rätt rolig och det händer alltid saker när jag är med. "Det är spännande att vara mig" har jag skrivit på en post-it lapp ovanför min säng. Jag har så mycket ambitioner och är dessutom rätt stolt över vad jag gjort för mig själv sen i somras. Jag kan om jag vill!

Japp jag är typ halvfrisk. men ska bli heeeeeeeeeeeeelt! Visst vet jag att alla människor har lite smådeppiga dagar ibland, men jag ska bli en sådan människa som glömmer dem rätt snabbt och fortsätter att njuta av vad livet har att erbjuda för äventyr! En som inte gråter och tycker synd om sig själv utan inser varje dag att jag ständigt utvecklas och lär mig nya saker, skrattar tills jag kiknar och påminner mig själv allt som jag är så tacksam för.

Det finns en uppgift i Mia Törnbloms "självkänsla nu" som heter Bra! Tack! Hjälp! som jag numera skriver varje kväll och verkligen kan tipsa om Listor i tre spalter..

Man ska skriva minst 3 bra grejer som hänt , man har sett eller så.. positiviter man känt eller upplevt den dagen liksom. EX, Bonde söker fru på tv, somnade utan ångest, fick fint sms, hade sköna byxor, han ringde, kul youtubeklipp, asgarvade, vågade något nytt, lät bli att göra ngt jag inte hade lust till, tjurade inte för en småsak, var schysst mot en på bussen... und so weiter.

Sedan skriva ner lite saker är tacksam för (på papper inte bara i huvudet). EX, familjen är förstående, inte är jättefinnig längre, det finns roliga människor i min omgivning, har underbara katter, lider inte nöd på kläder,jag har permis att se fram emot, att jag kan se framsteg, mitt tomas saboo armband, fick ha fint väder.. und so weiter.

Så kan man avsluta med att "be" till sin kloka del, samvetet eller vad man vill kalla det om hjälp. Kändes astöntigt i början men sjukt bra effekt ger det! men man måste våga prova.. EX; hjälp mig... att inte ge upp, inte glömma skivorna, slippa stressa på morgonen, inte må illa på tåget, ta tag i tvätten.. und so weiter

Det blir liksom som ett litet avslut på dagen plus att man övar sig på att se allt som är fint.

Nu är jag hemma på permission igen i 5 dagar och vecka 4 eller 5 blir det en komplett vecka:O Japp, jag håller på att slussas ut mot friskheten.

Sådär en 4 veckor till på Capio skulle väl inte skada men får göra det bästa av situationen. Anledningen till att östergötland bara ger 12-16v istället för minst ett halvår som på västkusten är för att de bara sänder iväg dem som redan kommit en bra bit på väg, har visat att de verkligen vill bli friska osv.. Och gud det var världens skillnad på den rebecca i November som flyttade till varberg än den i somras innan inläggningen på psyk. Och för att inte tala om var jag är idag... Men för att behandla något som pågått så länge vet jag att resan fortrande är lång.

Bara för att jag inte kommer ha 24timmars stöttning betyder inte att jag slutar kämpa. Nej det är då den verkliga utmaningen kommer. ANSVAR! Vill jag bli frisk på riktigt? För min egens skull? Jaaaaaaaaaaa. Livet väntar!!

Visst ibland, eller ofta, blir jag väldigt otålig och de dagar då ingenting tycks verka jobbigt, måltiderna går som de ska, kompensationstänker är på noll, och humöret är fullt av smån lyckorus och skratt.. då vill jag bara hem, dra utomland, umgås med älskade vänner och ha fucking kul! Men kloka rebecca vet att det är kanon att dessa dagar existerar och kommer tillbaka med större frekvens och regelbundenhet men det är inte stabilt. Numera ligger den jobbiga ångesten på 2-3 kvällar i veckan och den där som ligger och molar kanske omkring lika många gånger. Men fatta så mycket än varje dag, varje måltid osv! Ibland ligger jag i fosterställning, tycker att allt känns meningslöst, att jag är ful som stryk och ångrar, skäms och är förbannad på mig själv och livet.

'Men jag vet att det försvinner efter ett tag och jag gråter en glädjetår över hur lycklig jag är i stunden och så tacksam jag är för allt jag gjort för mig själv sen i somras! Jag skrattar åt hur löjligt mycket tid kalorier, mått och intag/uttag har tagit av min dag. I somras kunde jag se, om ni minns, att ca 95 procent av dagen bestod av ätstörda tankar och sysselsättningar.. alltså mat, när/var/hur, träning, vardagsmotion, kalorier, kroppar, mått, vikt, hur kläder sitter, hur andra ser ut, jämföranden, ångest, oro, kräkningar, laxeringmedel, bantningspiller, koffein, förbränningar, stegräkningar, utbudet i affären, kolhydrater, fett, viktminskning, viktuppgång, olika vågar, fettprocent, muskler, hur man kan göra saker kalorisnålare, duscha lite kallare, göra några fler situps, få in mer träning per dag, stå upp i onödan, njuta, vara tom i magen, ha ont i hela kroppen, illamåenden, frysande, svimningssymtom, kilometrar, temperaturer, vätskedrivande, sådant som drar ner ämnesomsättningen, gå på toan så ofta som möjligt, tjockkänslor, panikkänslor, cykelturer, läsa böcker, googla viktminskning, recept, planering, matinköp, snatteri, bestraffningar, klämma, känna, gråt, isolering osv osv!!!!! Kankse sammanlagt 20min per dag kunde man koncentrera sig på kanske ngn bra film, sällskapet med kompisarna, korsordet... Man hann knappt tänka på annat, fast att man ville. Men det blev en sådan ont cikel med alla mat och vikt tankar som liksom triggade varandra åt att bara bli fler.

Ni kanske vill veta hur det står till med hetsätningen också? Hade ju en lång period i höstas då det fortfarande var ett otroligt sug och jag sörjde över att överge denna njutning. Visste att priset inte var värt det... hur jag mådde av den onda spiralen.. därför kunde jag stå emot. Men det betydde inte att jag inte VILLE. Men stog ut, gick emot och emot. Nu är det inte attraktivt längre! Jag vill inte äta allt jag tycker är gott i största mängder tills man spricker och sedan spy upp allt och ändå var smal:D Jag har annat att leva för!

Försöker tänka att det kanske är liknande avvärjning vid det här med undervikt..???? Just nu är jag där i processen där jag var i höstas med hetsätningen. Jag väljer att inte banta eller ha en massa synliga ben för att jag vet att det inte är värt det. Har prövat på det livet så förbaskat mycket och det har bara gett mig tvångsmässighet och mer ångest tillbaka. Jag väljer alltså att inte vara mager men det betyder inte att jag inte VILL. Men om ett tag kanske inte det heller är attraktivt. Om du aldrig provar hur kan du då vara säker? För att citera en folkkär svensk artist.

Okej lite punktformsvarianter även detta inlägg! ;

• -Drack pepsimax och insåg att så gott var det inte längre... smakar lite konstigt.
• -INTE KRÄKTS SEDAN 14NOV.
• -Inte tränat sen i somras och det är lite saknat (på ett icke-missbrukande-sätt)
• -Tonfisk och makrill är så ute
• -Vill åka på en kryssning i mitt liv.
• -Tänker besöka min älskade vän i sälen.
• -Har sökt lite jobb på nätet.
• -Är lite fixerad vid att filma och fota mina katter.
• -Älskar knastret av snön.
• -Börja dagen med skratt, dvs 20min av vänner.
• -Justin bieber är faktist bra.
• -Tänker göra mera te-påse-aksar-projekt
• -Hallon är godast i yoghurten.
• -HAR FLYTTAT UT I VILLAN.
• -Ska kanske satsa på ett körkort till sommaren.
• -Vill dansa lite i sommar.
• -FÅR GÅ 10MIN PER DAG - ENSAM!
• -Konstaterar varje dag att jag älskar min humor.
• -Köpte mer garn.
• -Har varit på resemässa.
• -kommit fram till ytterliggare massa kloka insikter om att att leva i nuet.
• - Ska nog/bör byta XS till small snart. En vuxen människa behöver/ska inte vara extra liten (och att det dessutom ska vara pösigt)
• -Skrivit ett personligt brev till avdelningen jag låg inne halva hösten.

Såg en del ur Kay.. nåntings.. föredrag om "att välja glädje" och har tagit med mig en hel del därifrån. Uppskattar verkligen andra berätta om sina insikter, personliga resor osv.. det är sååå inspirerande. Har ni ngt liknande på youtube eller så att rekomendera? pepp pepp.

Mantran jag försöker få in är iaf ;

Min uppfattning av verkligheten är inte lika med verkligheten.

Ingen kan såra dig utan ditt medgivande.

I varje möte med en annan människa lär man sig något om sig själv.

man är ytterst irriterad av den anledningen man tror.

Sedan tänkte jag på en grej.. det där med frågestunder brukar jag tycka är kul när andra bloggar arrangerar men har inte riktigt kommit på att jag också kan ha ngt sånt:P Men nu så! Fråga på! Allt möjligt!! Som jag lovar svara snabbt på i ett inlägg (för en gångs skull eller;)